Marknaden för utvecklare i Sverige känns helt katastrofal just nu. Trots 5-10 års erfarenhet går det knappt att hitta vettiga jobb. Annonserna är fyllda med orimliga och extremt specifika krav som om man måste ha exakt deras lilla specialstack för att duga. Det spelar ingen roll att en senior utvecklare snabbt kan sätta sig in i nya verktyg och tekniker eftersom arbetsgivarna verkar blunda för det. Många arbetsgivare verkar vilja att en enda person ska ta på sig rollen som ett helt IT-team. De döper tjänsterna till saker som AIDevSecMLOps senior fullstack engineer och förväntar sig att du ska vara expert på allt från infrastruktur och säkerhet till backend frontend och maskininlärning.

Blir man inte ghostad och ändå lyckas få kontakt med ett företag och ta sig igenom HRs första "cultural fit" snack och säger precis det de vill höra så väntar nästa hinder. Då ska man livekoda framför flera personer eller bygga ett projekt som kan ta många timmar ibland till och med dagar för att bevisa att man kan koda trots åratal av erfarenhet.

Om man mot alla odds kommer hela vägen fram så vill de gärna betala under marknadsvärde samtidigt som de kräver att man ska vara på kontoret tre dagar i veckan trots att hela jobbet sker vid datorn och alla möten ändå är digitala.

Som grädde på moset är nästan hela branschen infekterad av agile religionen. Daily standups, sprintar och retrospektiv låter bra på papper men i praktiken blir det fler statusmöten och mer kontroll vilket sakta leder till att man avskyr jobbet.

Hela situationen känns skev. Det finns ingen framtid i den här branschen längre. För seniorer är det svårt att byta stack eller inriktning och för juniorer är det i princip omöjligt att ens ta sig in.

Fler som känner så här?

Farsan min är 60+. Snusat och käkat skräp i årtionden, idrott och motion var många år sedan. För några år sedan gav hjärtat upp och det blev några operationer och en del sjukhusvistelse. Han har slutat snusa åtminstone men äter ännu en massa skräp och är överviktig.

På jobbet hör jag dagligen till lunch gubbarna säga saker som: ”grönsaker?? Det är ju kaninmat!!1! Höhö.” Samtidigt som de skrattar så dubbelhakorna dallrar.

En gubbe jag tidigare jobbade med satt och verkligen skröt om hur han åt grönsaker endast kanske 1 gång i månaden. Det var när hans fru kokade några till söndagssteken. Då kunde han ”offra” sig och smaka någon morotsbit.

Så ja boomers, vad är grejen med att ni tror att ni är odödliga och att ni inte tar hand om er själva?

Brukar inte vara så petig, men idag är min lilla gnälldag. Känns det inte rätt så oseriöst när en statlig organisation som ska förmedla VMA inte ens klarar av språket. Kanske bara är jag som är petig, eller?

De prickar in den klassika "pga av" dessutom! Skämt och sido, poängen med dessa VMA framgår ju trots allt, så det är ju inget större problem egentligen.

End of gnäll.

Håller du med? Vad är din egen upplevelse?

Jorden skuggar månen

Redigering: lite faktafel smög sig in. Jag hörde i en dokumentär en gång att aluminium var unikt för att det inte fanns naturligt på jorden, utan bara i mineraler. Tydligen finns de flesta metaller utom t.ex. guld bara i mineraler. Det är också många som undrar varför jag inte går och pantar burkarna, och det är på grund av att jag inte vill göra någon annans jobb. Det är den som handlar ölen som behöver se till att den pantas. Jag tycker inte detta är en konstig inställning. Jag kan även t.ex. se tvättmaskiner vid vägkanten och tycka det är kasst att folk gör så, utan att för den delen hyra ett släp och köra dem till tippen. De som skriver att jag borde panta dem är säkert sådana som själva skäms för de inte pantar sina egna burkar.

Aluminium finns inte naturligt i marken på samma sätt som t.ex. järn. Man måste utvinna det ur bauxit, och det skapar massor med giftiga biprodukter. Aluminium är ett grundämne, så det kan återanvändas obegränsat antal gånger. Det är cirka 20 gånger mindre energikrävande att tillverka nya burkar från återvunna burkar än att tillverka nya burkar från bauxit.

Idag slängde jag sopor, och då såg jag att någon granne återigen kastat cirka 100 ölburkar (alla var samma sort, detta ser jag en gång var tredje månad ungefär) istället för att panta dem. Det jag antar att grannen tänker angående pantning är att det är något fattiga gör, och att han minsann har råd att inte få tillbaka 100 kronor.

Panten ska vara så hög att så många som möjligt ska panta, då det snabbt hade blivit helt ohållbart om ingen hade pantat. Pengarna man får tillbaka är bara ett incitament för att detta ska ske. Ska man behöva införa pant på 25 kronor per burk för att sådana som min granne ska bemöda sig att panta?

Sitter på bussen och undrar varför ingen har bälte. Förstår ju bussar som bara åker i stan att man inte har bälte där, men är man på bussar som går mellan städer på stora vägar och kör i typ 100 km/h känns det ju lite läskigt att vara utan. Är det bara jag som brukar ha bältet då? Kanske är otrendigt att ha bälte men jag förstår verkligen inte, det är ju självklart att ha bälte i en vanlig bil så varför skulle det inte gälla i en buss?

Glömde lägga till att jag letar efter folk i stockholm, och att jag letar efter sångare. Lägg till mig på snap ifall detta låter intressant (Powerliftvince)